Unga Teatern | En liten historik

EN LITEN HISTORIK

1960-talet sparkades igång med ett historiskt stiftande möte på restaurang Royal i Helsingfors. Den 27 mars 1960 hade Skolteatern r.f. grundats!

Den första teaterchefen blev Nils Brandt, som också fungerade som turnéledare. Övriga chefer under 60-talet var Kristin Olsoni, Jerker Sundholm, Stina Svensson och Margret von Martens. Alla fungerade även som skådespelare på teatern. Fasta skådespelare fanns inte och eftersom frilans var ett nästan okänt begrepp på den tiden, sattes repertoaren upp enligt hur man fick ”låna” skådespelare från institutionsteatrarna. Målsättningen var ”att till skolorna sända teatertrupper, att främja teaterverksamheten inom olika skolformer, att ordna kurser för lärare”.

Den första pjäsen hette väldigt lämpligt Lycklig resa. De första drygt tio åren sköttes teatern från teaterchefens hem, vilket betydde att hen tog hand om all försäljning, marknadsföring, researrangemang osv. Under de första åren spelades nio föreställningar av tjugosex skådespelare. År 1965 skaffades den första turnébilen och så började det rulla på.

1970-talet var en viktig tid för dåvarande Skolteaterföreningen. Äntligen fick teatern en egen lokal, i Ekenäs. Det var dock inte fråga om någon scen, utan ett kansli. Inget storslaget heller, det var den så kallade Gamla Bastun nere vid simstranden!

Arbetsstyrkan bestod av Margret von Martens som hade tillträtt som teaterchef år 1969, Margrets son som fungerade som tekniker och marknadsförare samt en ljudtekniker, en scenograf och en ekonom.

Under 70-talet hade teatern sexton skådespelare anställda i olika repriser. Alla föreställningar turnerade i skolor och på ungdomsgårdar. På de tio åren hann man med tjugosju uppsättningar runt om i vårt avlånga land. Tidens anda var den att man korresponderade per brev om varje föreställning: avtal, plats, pris och praktiska upplysningar.

1980-talet var revolutionerande. Det var dags att flytta och få en egen scen! Efter många turer i kommunalpolitiken blev det klart att teatern var välkommen att ta över det gamla hemmanet Lillklobb i Esbo, som stått tomt några år. Från teaterns sida går all heder till den dåvarande ekonomen Christian Blom. År 1984 gjordes ett avtal mellan Esbo stad och teatern – ett avtal som kom att bli historiskt. Det första i sitt slag i Esbo och antagligen helt unikt i hela Finland. En medellös teater övertar en gård som sedan på stadens bekostnad renoveras till en modern, fungerande teater. Det hela skedde på två år…

Den första premiären på Lillklobb var Varför tiger Peter O`Hey, 4.10.1985.

År 1987 var det dags för chefsbyte och Anneli Mäkelä valdes till ny teaterchef. På 80- talet hann teatern spela sexton uppsättningar på turné och tjugo på Lillklobb. Antalet skådespelare var under de här tio åren tjugoåtta stycken. På 80-talet utökades kanslipersonalen med en teatersekreterare, en producent , två försäljare och två tekniker. Så man kan lugnt säga att teatern växte.

1990-talet var den period då beslutet fattades att även spela på finska. Premiären var på svenska och sedan repeterade samma gäng in föreställningen på finska. Ett relativt unikt, men lönande koncept. Den första pjäsen som spelades på båda språken på Lillklobb var Vem skall trösta Knyttet?/Kuka lohduttaisi Nyyttiä? Via Knyttet blev den finska publiken på allvar medveten om teaterns existens.

Sedan var det dags att byta namn. Den egna scenen och den nya verksamheten med olika samarbetspartners förde med sig att Skolteaterns karaktär förändrades. Vi var inte längre en teater som enbart turnerade i skolor. Vi var en teater för en ung publik. Skolteatern blev Unga Teatern i september år 1993.

I samma veva fick vi också en Helsingforsadress, Pikku-Lillan (senare Diana-scenen) på Skillnadsgatan 7. Till en början hyrde teatern den av Lilla Teatern, men efter några år övertog vi hyreskontraktet tillsammans med Klockriketeatern. Så hade teatern då tre scener: Lillklobb, Diana-scenen och turnéerna. På båda inhemska språken.

År 1998 var det igen dags för chefsbyte och Marjaana Castrén tog över som teaterchef. Under 90-talet arbetade från och till fyrtio skådespelare på teatern, med längre eller kortare kontrakt. Och det spelades trettioen uppsättningar varav tolv var turnerande. Det gick undan, men nu kom ju internet, mobiltelefoner och Google till hjälp.

2000-talet var den tid då Findus och Pettsson kom in i våra liv. Rävjakten var den första, 11.1.2001. Findus och Pettsons jul hade sin första premiär 28.11.2002. Den hade ett ganska unikt koncept, hela personalen, bortsett från teatervärdinnan och teatersekreteraren stod på scenen tillsammans med våra skådespelare. Findus kom även med på repertoaren på grund av teaterns osäkra ekonomi, vi hade haft några tuffa år bakom oss. Men Findus kom för att stanna i sexton år och i flera olika versioner.

Vi bytte också ledarmodell, istället att för att ha en teaterchef anställdes år 2002 Christian Lindroos som konstnärlig ledare och hade därefter delat ledarskap med administrativa ledaren Vibeke Löfgrén. Skådespelarantalet var under 2000-talet trettiosju stycken och uppsättningsmängden trettioåtta, var av tolv stycken på turné.

Vi drabbades, kanske för första gången, av en samhällstragedi. Vår ungdomspjäs som behandlade självmord lades ner. Det här hände efter skolskjutningen i Jokela. Något som inte kunde hända hade hänt. Teater var inte det första lärarna tänkte på då.

2010-talet började med en utnämning: Unga Teatern blev utsedd till årets teater! Samma år fyllde även teatern 50 år. Så det hela startade verkligen i festliga tecken.

Tyvärr blev också 10-talet det decennium då vi var tvungna att säga upp hyresavtalet för Diana-scenen. Helsingfors stad upphörde med sitt verksamhetsstöd och vi såg ingen annan lösning. Vi var tillbaka i ruta två: Lillklobb och turné – på gott och ont. I övrigt var det också nya kalla vindar som blåste. Ekonomin var klart svårare att få att gå ihop, understöden från ministeriet minskade, det blev svårare att våga anställa personal och därmed var årsverkena i fara. Några barn-och ungdomsteatrar slogs ihop med institutioner och några andra lades ner. Men teatern höll ihop.

Årtiondet har också varit en tid för spännande samarbeten. Ett var med Nationaloperan, där också Sibeliusakademin var inkopplad och ett annat med Tapiola Sinfonietta. En ny verksamhet för teatern blev Ung Dramatik, ett treårigt strategiskt projekt för att skapa nya sätt att producera barn- och ungdomsdramatik.

Från början av år 2016 är det Paul Olin som fungerar som konstnärlig ledare för Unga Teatern. Vi står inför stora utmaningar, som vanligt, men har vi klarat det i femtiosju år – så varför inte i framtiden också…

Vibeke Löfgrén
Administrativ ledare